Hur kan stora vatten

väsnas så med mäktigt tystnad

Kretslopps urtid med sin tysta tryckvåg

pressar smärtan oron ut ur porerna

Medan facklans sken dansar elddans 

bland stolta furors kronor

Vatten flödar driver fram 

underdånigt isens tunga obevekligt dunkla spegel

Medan stammar vaktar stramt i natten

spelar snöflingors spetsglansuddar

mot brännande kind

Svalkar leker för att muntra upp

slitet sinn och tröttad själ

Snöflingsglädje sprudlar sen i hjärtat

© C Eilefors nyårsafton 2013

Den fattige får salta

sin spis med sina tårar

Den ensamme går

hand i hand med sin egen skugga

Ingen finns som bistår,

ack, då endast över min döda kropp

Den kraftlöse får hämta styrka

ur tomma brunnar

Egen arm ska lyfta viljan

ut ur mörkrets suiciditet

Även där i destruktionens djupa fåra

spirar kreativiteten som en 

blomsteräng om våren

Att skapa sig ur apatin

är givet endast den 

som ej räds Livets

rgna prickskyttar på 

slummens bakgård.

© C Eilefors dec 2013

Den fattige får salta

sin spis med sina tårar

Den ensamme går

hand i hand med sin egen skugga

Ingen finns som bistår,

ack, då endast över min döda kropp

Den kraftlöse får hämta styrka

ur tomma brunnar

Egen arm ska lyfta viljan

ut ur mörkrets suiciditet

Även där i destruktionens djupa fåra

spirar kreativiteten som en 

blomsteräng om våren

Att skapa sig ur apatin

är givet endast den 

som ej räds Livets

egna prickskyttar på 

slummens bakgård.

© C Eilefors dec 2013

Lager på lager

av tapeter och puts

Det är vad en själ klär sig i

En livstid av fasader

i olika tidsfack

olika signaler för att 

vinna och passa.

Strunt!

Ser du inte att själen är naken

fasaderna är kejsarens nya?

Genomskådad är du.

Inför blick som är slipad

och van att förstå.

Gycklarens livsdräkt 

är blott för att skyla

den skriande själens

blygd.

Knutar som lossas

repändar som löper

och släpper sin Skatt

ner i yta så djup.

Skummande vågor 

för bort det du trodde.

Kanske du själv

är en del i ett

uppiskat hav.

Döden döden

jagande sjungande

lockande lugnande.

Leker tittut med Livet.

© C Eilefors 2013

© C Eilefors 2013

Jag kände ett Dun av Din vinge

Ett vinddrag av himmelsk dur

Min ande besmittad av frösådd

från urkrafts blomsterförlösande doft

Min längtan besmittad av dofternas berg

där rättfärdig faderlighet bor

Från boningens mitt faller skuggan ut

över trötthetens skulderparti

Mäktiga vingar som svalkar

och värmer och bär

De täcker de gömmer mig väl

De styrka och hopp återger

Så längtan och blomsterbergsdoft

fyller till slut mitt begär

Vila i Vilan tills Vilan ger tröst 

och hoppet nått sin destination. 

© C Eilefors 2013

Låt nattens mörkerflor

täcka sårbarhetens kärna

Stjärneskott ikring och ljusföljets

framfart bli en utstakad väg.

Stäng ute ovärdiga besökare

ute i periferiska latituder och 

longituder.

Där kan de trassla in sig 

bäst de vill i nätens fånghålor.

Falsarium falsarium

ett spel ett låtsas

i olika rum med olika roller

att egna uträkningar förvärva.

Men ack, så utspätt

utav mänsklig lera, stoft

Ett bygge utav ler och sand

som rostar i solens förtorkande syra.

Dömt till fall, dömt till fnöske

Ej att tänkas bygga upp.

Inte allt kan för världsligt stoff förvärvas.

© C Eilefors 2013

Om natten dansar dagens spöken
på slak lina mellan
kontorslandskapets synapser.
Av och an kastar sig
nordan åt öster
ömsom väster.
Fram och åter
sunnan från pol till pol.
Drömmar är resultat av
verkligheters implosioner.
Varje morgon är en
flykt från verklighetens natt
till dagens Fantasi.
En surrealitet, ett diktat under någons pensel.
© eilefors 2013

Ju större kontaktyta
desto mer sluter jag
dörrar och fönsterluckor
kring min boning.

Ju fler knytpunkter
i nätet desto fler
knytnävar som
sträcker sig mot
Solar plexus
med ljusets fart.

Jag är bra på att dansa
därför parerar jag smidigt
verbalernas knutna nävar.
Lyfter på hatten
drar vidare.
Tjo och Hej