Avslutningen på en intressant artikel i Sydsvenskan, signerad direktören vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik i Stockholm.Svante Cornell:

"Slutligen finns viktiga lärdomar om ansvarsutkrävande. Det internationella samfundet består av stater, men även andra krafter är krigförande: gerillagrupper som Hamas och talibanerna, som inte skyr terror, eller icke erkända kvasistater som Abchazien och Sydossetien i Georgien.

Goldstones rapport visade hur ansvarsutkrävandet blir ensidigt: fokus riktas på Israel, men inget ansvar utkrävs för Hamas systematiska brott.

Än värre är att stater drar nytta av situationen. Iran utnyttjar Hamas och Hizbollah som vapen mot Israel, och Ryssland utnyttjar Abchazien och Sydossetien mot Georgien. Men båda länderna frånsvär sig allt ansvar.

En allt viktigare fråga i dagens värld är därför hur ansvar kan utkrävas även av icke-statliga organisationer och de makter som står bakom dem."

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1444950/Viktiga-lardomar-att-dra-av-Gazakrige

I dag samlas samfundet Sverige-Israel i Jönköping till sitt årsmöte. Det finns en förenande och gemensam nämnare med alla som kommer dit från olika delar av landet. De anser att staten Israel har en rätt att leva och utvecklas som alla andra fria stater under respekt och i fred med sina grannar. Det är inget orimligt krav.

Men det är likväl inte självklart. Det finns alltför många även i den svenska debatten som föredrar att demonisera Israel och se mellan fingrarna med det hat som möter en av världssamfundets självständiga och demokratiska stater. De som hatar Israel har genom åren ursäktat det brutala förtrycket i Mellersta Österns diktaturer. Demokratin är i deras ögon en större fiende. De som värnar staten Israels rätt att existera kallas "Israel-lobby" med det underförstådda budskapet att det är något illegitimt med staten Israel.

För mig som vän till Israel handlar det inte om att försvara den israeliska regeringens politik utan om att värna en demokratisk regim. Den israeliska bosättningspolitiken anser jag motverkar fredssträvanden och jag oroar mig för att vissa motsätter sig den tolerans och öppenhet som präglat det israeliska samhällets utveckling. Men det förändrar inte det faktum att demokratin alltid är värd att värna. Man kan ifrågasätta en demokratis politik, det är demokratins själ, men inte demokratin.

Det finns ett existentiellt hot mot Israel. Det hotet kräver ett ultimativt ansvar som jag menar berör oss alla. Där demokratin hotas med terror och ytterst krig och utplåning kan vi inte stå neutrala. Det är inte för mycket demokrati som präglar Mellersta Östern. Den grundläggande konflikten i regionen är en konflikt mellan demokratins krafter och i dag övermäktiga krafter som saknar respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Demokratins fiender i Iran, i Saudiarabien och bland de terrororganisationer som verkar för hat och för sharialagstiftning som överordnad demokratins och rättstatens regler.

Mitt stöd för Israel sker inte på bekostnad av någon annan än alla de som öppet förespråkar förtryck och diktatur. Men mitt stöd för demokratin i Israel gäller lika mycket demokrati för palestinier, i en egen stat, för iranier, egypter, syrier och tunisier, för att inte nämna libyer och saudier och alla andra som lever i Mellersta Österns mer eller mindre medeltida skräckvälden.

De som hatar Israel gör det inte till förmån för araber och muslimer utan till förmån för hatets krafter i dessa länder. Den lobby av diktaturvänner som genom årens lopp har skrivit hyllningsartiklar till diktaturer och terrororganisationer, debattörer som Gardell, Gahrton och Guillou, har aldrig bekymrat sig för de förtrycktas demokrati, bara över de politiska organisationer som styr på Västbanken och i Gaza. Denna förtryckarlobby har hellre utmålat den enda demokratiska staten som en diktatur än kritiserat diktaturer som under årtionden mördat för att härska.

Med Goldstone-rapporten tog de som sin utgångspunkt att Israel skulle möta samma militära insatser som de nu motvilligt erkänt behövs mot Gadaffi. Den israeliska demokratin är i deras ögon likvärdig med Gadaffis diktatur. Så har Jan Guillou skrivit och så har Palestinagruppernas ordförande Gahrton agerat. Bättre än så kan de inte skilja mellan demokrati och diktatur.

Men vad säger de som använt Goldstone-rapporten som argument för väpnat våld mot en demokrati när Goldstone nu själv konstaterar att rapportens misstankar saknade grund; att Israel inte utövade avsiktigt våld mot civila i Gaza, att Hamas medvetet använde civila som sköldar och att FN:s råd för mänskliga fri- och rättigheter egentligen bara ville anklaga Israel? De har inte sagt något.

Det är dags för förtryckarlobbyn att ge besked om varför de okritiskt accepterar krav och uppfattningar från ett FN-organ som domineras av diktaturer som utslag för demokrati och omtanke om mänskliga fri- och rättigheter? Varför attackerar de aldrig diktaturerna och hatet, varför fördömer de inte totalitära rörelser och regimer som drabbar miljoner och åter miljoner? Hur kan förtryckarlobbyn förklara att de hellre har beundrat diktaturerna än fördömt dem?

Gunnar Hökmark, Ordförande för Samfundet Sverige-Israel.

Publicerad på Newsmill 15 april 2011
http://newsmill.se

Gunnar Hökmarks egen sida:
http://hokmark.eu

Samfundet Sverige-Israel
http://sverigeisrael.org

Branden på Karmelberget i början av december 2010 var en av de värsta naturkatastroferna i Israels historia. Trots heroiska insatser från brandkår och frivilliga samt internationella hjälpinsatser härjade elden i flera dagar innan den kunde släckas. 44 människor, de flesta fångvaktare och poliser, omkom då deras buss överraskats av eldhavet på en av Karmelbergets slingriga och branta vägar.

Tusentals människor tvingades att evakuera sina hem; över fem miljoner träd och dussintals bostadshus brändes ner. Ungdomsbyn Yemin Orde, belägen på Karmelbergets sydvästra sluttning med en fantastisk utsikt över Medelhavet, drabbades speciellt hårt: 40 procent av byn förstördes i lågorna.

- Runt den här gräsplanen stod stora buskar och träd där barnen brukade leka, berättarRachel Jasso-Nagato som arbetar med utlandskontakter på Yemin Orde.

Hon pekar mot en lerig yta där nedsågade, halvt brända trädstammar lagts i prydliga högar.

- Du kan inte föreställa dig hur vackert det brukade vara...och här till vänster låg biblioteket, som brann ner helt.

Personal och elever evakuerades av säkerhetsskäl samma dag som branden bröt ut. En månad senare har några av eleverna och personalen redan flyttat tillbaka, men större delen av Yemin Ordes 500 elever bor fortfarande på en militärbas i närheten av Givat Olga, en halvtimmes resa från byn. De åker buss varje dag fram och tillbaka till skolan på Yemin Orde, som ligger lite avsides från själva byn och som inte skadades i branden.

- Det är hemskt jobbigt för dem, säger Rachel. Många elever har sina föräldrar utomlands, kommer från svåra sociala förhållanden eller är föräldralösa. Yemin Orde är deras enda riktiga hem.

Yemin Orde grundades 1953 för att ge hemvist åt judiska föräldralösa ungdomar, många av dem överlevande från Förintelsen. Idag är de flesta ungdomarna nyinvandrare från Etiopien eller från det forna Sovjetunionen i åldrarna 14-18 år. Förutom hebreiskkunskaper och skolgång strävar Yemin Orde efter att ge ungdomarna en känsla av stolthet över sin egen kultur som en del av det judiska folkets kultur och historia, och att ge dem en möjlighet att utveckla sin egen personlighet för att sedan kunna bidra till samhället. Konceptet är inte bara teori, utan noggrant omsatt i praktiken.

- Det här är byns godjo, en traditionell etiopisk hydda täckt av halm som också brann ner, förklarar Rachel när vi går förbi en metallstruktur med en snedvriden Davidsstjärna högst upp. Här samlades alla en dag om året till minne av den etiopiska judenhetens invandring till Israel. I byn firar vi också Sigd, en av etiopiernas speciella högtider.

Värst drabbat av branden är byns norra delar, där många i personalen hade sina hem. Hela den yttre husraden är totalförstörd, och av den en gång så lummiga skogen utanför återstår bara kala, svartbrända trädstammar på mark täckt av aska.

- Att bo och arbeta på Yemin Orde och engagera sig i ungdomarna som kommer hit är tillräckligt krävande som det är, säger Susan Weijel, ansvarig för Yemin Ordes utlandskontakter. Nu måste vår personal dessutom hantera förlust och trauma i sina egna familjer, som förlorat hem och ägodelar.

Byns försäkringar täcker skadorna för de förstörda husen, men att bygga upp dem igen beräknas ta upp till två år. Under tiden har utbildningsministeriet lovat extra stöd på cirka sex miljoner kronor. Byggjobbare är redan sysselsatta med att sätta upp monteringsfärdiga baracker.

- Yemin Ordes budget täcks till 67 procent av staten, berättar Susan Weijel. De resterande 33 procenten måste vi samla ihop själva, främst genom donationer från utlandet. Det är en stor utmaning även i vanliga fall. Nu behöver vi dessutom anställa extra personal, och utgifterna för kommunikationer och resor är mycket högre än vanligt. Våra partners finns där för oss, men behovet av hjälp är enormt.

Anna Veeder

http://www.si-info.org/?s=snabbnytt

Bra ekonomi, låg inflation, många turistattraktioner, stora kulturevenemang, framgångsrik forskning, nya medicinska rön, stora miljösatsningar – allt detta och mer kan du läsa om i månadstidningen FRÅN DEN LJUSA SIDAN.

Prenumerera gratis på http://www.zionit.se Nummer 4, 2011 kommer då automatiskt per e-post och sedan följer ett nytt nummer i månaden. Redaktör är Franz T. Cohn

Nytt pansarskydd fungerar

Det israeliska försvarets pansardivision rapporterade i början av mars om de första framgångarna med sitt nya pansarskyddssystem, enligt Haaretz. En stridsvagn försvarade sig mot en antitankmissil på gränsen vid Gaza. En första rapport visar att en terroristcell från Gaza tagit sig fram till gränsstaketet och avfyrat en RPG-missil mot en stridsvagn på rutinuppdrag. Vagnen var utrustad med det nya försvarssystemet Trophy, som omedelbart upptäckte beskjutningen och avfyrade en antimissil, som träffade den fientliga missilen och fick den att explodera på säkert avstånd. Tack vare det skadades varken stridsvagnen eller någon i dess besättning. Det israeliska försvaret understryker att detta är en aldrig tidigare skådad och historisk händelse för Israels pansartrupper och för världen. Framför allt är det en "ändring i maktbalansen i de norra och södra sektorerna mot Hizbollahs och Hamas antitankhot." En ledande försvarskälla säger att "systemet har visat vad det går för långt utöver förväntningar och att det är också verksamt mot större missiler än RPG." Beslutet att utveckla Trophy togs efter erfarenheterna från andra Libanonkriget, där ett stort antal stridsvagnar skadades av avancerade antitankmissiler från Hizbollahs gerillatrupper.
Ur Israelrapport 11 mars 2011.

Gradraketer nerskjutna: Nytt missilskydd fungerar

De första missilskyddssystemen Iron Dome (Järnkupolen) har satts upp av Israels flygvapen med anledning av raketattackerna från Gaza mot städerna Beersheva och Ashkelon. Den 7 april rapporteras att den första Gradraketen skjutits ner av Iron Dome i luften halvvägs mot Ashkelon. Den 10 april meddelas att 8 raketer skjutits ner av Iron Dome. Ett Iron Domesystem har även satts upp utanför Haifa att följas av fler i centrala Israel under de kommande veckorna. Något hundraprocentigt skydd utlovas dock inte, och Iron Dome skyddar inte mot granateld eller Qassamraketer. Det har investerats stora belopp för att utveckla systemet.
Globes 27 mars och Ynet News 7 april samt BICOM News 11 april 2011

När det värsta tänkbara inträffar

I en artikel i Jerusalem Post redovisar en ansvarig vid Jerusalems polismyndighet hur de arbetar när det sker en terroristattack, som den under den 23 mars i Jerusalem. Direkt efter att attacken ägt rum, spärrade polisen av olycksplatsen och andra allmänna platser i Jerusalem för att hålla allmänheten på säkert avstånd. Bombenheten påbörjade därefter analysen av resterna av sprängämnet som använts vid attentatet. Även vägkontroller upprättades runt om i Jerusalem med syfte att fånga förövarna. Parallellt skedde även möten mellan olika enheter inom polisen med syfte att minimera risken för fler attacker. Efter ett terrordåd håller polisen även extra utkik efter palestinier som illegalt har tagit sig till Jerusalem för att snabbt återföra dem till Västbanken, detta eftersom terrorister kan ha använt sig av samma rutter.
Klicka på lanken for att läsa hela artikeln
http://www.jpost.com/Features/FrontLines/Article.aspx?id=213759 

Ur Från den Ljusa Sidan nr 4, april 2011
Prenumerera gratis hos Sionistiska Federationen: http://www.zionit.se

Idag [7 april] skickade Hamas ännu en missil in i Israel för att döda civila, och denna gång lyckades man. En skolbuss träffades och en 16-åring skadades allvarligt och är nu i ett livshotande tillstånd. Från Jpost:

An anti-tank missile shot from the Gaza Strip directly hit a school bus outside Kibbutz Sa’ad in the Sha’ar Hanegev Regional Council on Thursday, injuring two people. […]

In the Negev attack, the 16-year-old was in critical condition after paramedics managed to resuscitate him. He was airlifted to Soroka Medical Center in Beersheba where he was undergoing surgery. Soroka officials said that he was suffering from head injuries.

The bus driver was listed in light condition after being hit in the leg. They were the only people on the bus.

Förra veckan, när en ungdom av misstag dödades i en attack av Israel kom det som rubrik: Barn dog i upptrappat Gazavåld. Men denna gång, när Hamas avsiktligen skickat en missil mot en skolbuss blev rubrik neutral: Israel sköt ned raketer.

Inte heller Reuters lyfter upp den 16-åriga pojken, utan fokuserade på striderna som följde: Fighting flares in Gaza, shattering lull.

Medierna fokuserar på stridigheterna utan att ge kontext. Att Hamas driver striderna med sina terrorbombningar är inget som ges fokus i rubriker eller bilder.

Israels försvarsminister Ehud Barak har kommenterat utvecklingen: We’ll continue responding as long as neccesary.

Tänk alltså på vad som har hänt: Hamas har medvetet bombat en skolbuss. Och det är inget som någon nyhetsredaktion verkar tycka vara anmärkningsvärt.

Erik Svansbo

Publicerat på egna bloggen Pophöger 7 april 2011
http://blogg.svansbo.se/