Hur står det till med berörda handläggare och beslutsfattare på migrationsverket i Sverige? Antingen mår dem dåligt (det borde de göra!) eller mår dem inte alls, av den anledningen att de är helt lobotomerade från samvete och hjärta. Och dessvärre HJÄRNA.

Jag syftar här till indivder som bevisligen, med många läkarintyg, blivit utsatta för svår tortyr och som i slutänden av många års process ändå tvingas inse att de nått slutet på en återvändsgränd. Man får ett kallt besked om att man ska skickas tillbaks till bödlarna. För att som beslutsfattare ta ett sådant beslut efter att ha läst alla dokument om personen i fråga, måste man vara både hjärn- och hjärtdöd. Då uppstår nästa fråga: Har man ö h t tagit del av personakten i det aktuella fallet? Är det så man medvetet lägger upp arbetet inom migrationsverket? Så att ingen ska ha möjlighet att inse fakta, nämligen att man skickar en person rakt i klorna på bödlarna, att man sänder en människa rakt in i en plågsam död?

Migrationsverket arbetar tydligen efter ett system som lämnar all sans och vett utanför. Vad är ett människoliv? Ingenting om ska lära av migr.verket Det ser också ut som om man satt i system att dela ut minst tre negativa besked under en längre tidsperiod. Man skor sig på utsatta människor genom att utnyttja deras liv. Schackspel, men istället för pjäser använder man sig av barn. Ja, och så kvinnor och män, gamla som unga. Det ger ju ett antal svenka medborgare ARBETE, bevars! Den enes död, den andres bröd, verkar man tänka.

Det är en skam för gamla Svedala att ha ett verk som fungerar efter sådana principer. SKÄMMES ALLA NI SOM VET MED ER ATT NI BIDRAR TILL ATT TRASIGA INDIVIDER SÄNDS TILLBAKS TILL GARANTERAD TORTYR OCH DÖD! Att ni ens överväger att arbeta för en sådan arbetsgivare.

Fall nr1

Flykting, svårt torterad i sitt hemland, dokumenterade skador med följdsjukdomar som konsekvens, både psykiskt och fyskiskt. Läkarintyg finns och många sjukhusvistelser under tiden i Sverige. Efterflera års väntan med en pendling mellan hopp och förtvivlan tvingas man inse att man suttit i en fälla i flera år. Någon har ägnat sig åt att spela schack med ens liv. Slutgiltigt besked: Negativt, infinn dig på migr.verket med resehandlingar, annars.... Ångest, ångest och åter ångest.

Fall nr 2

Man kallar ett gammalt par till intervju. Intervjun ska äga rum på annan ort. Det äldre paret beger sig till bussen som ska ta dem till destinationen. Tidigt på morgonen far dem. När så dagen för intervjun är inne möts man av beskedet att man tyvärr inte har någon tolk att tillgå!! så det är bara för det gamla paret att åka ”hem” igen. Två och en halv dagar tog resan. Vilken nonchalans!!! Vad är det för puckon som ska handskas med människor? Ingen professionalism över huvud taget. Tänk om samma nonchalans fanns bland landets kirurger? Varför reagerar ingen?

Bakom migrationsverkets fasader döljer sig mycket mörker. Och dem får bara fortsätta. Hur vore det om man ändrade i flyktingpolitiken? Ett snabbare handhavande med ansökningarna. INGEN ska behöva vänta mer än MAX två månader. Ja eller nej. Då har man chans att vända sig någon annastans och inte spilla bort en massa viktiga år av sitt liv. Det är väl för fan inte bara välgödda svenska grisar som sölar i sig tårta på migr.verket som har rätt till sina bästa år på ett värdigt sätt.

Sverige går miste om människor med stor potential och begåvning. Unga människor med hög intelligens tvingas se sina år försvinna utan att kunna vare sig studera eller arbeta. Varenda svenne i den situationen skulle förr eller senare hamna i djup depression. Var finns männikovänligheten?

Inte på migrationsverket i alla fall. 

av:Olle Wästberg

Leila Khaled är en aktivist i PFLP, Folkfronten för Palestinas befrielse. 1969 och 1971 genomförde hon två flygplanskapningar. Hon greps men frisläpptes i samband med en fångutväxling.

Khaled var tidigare enligt terroristlagen förbjuden att komma in i Sverige, men i år fick hon komma och tala på Kommunistiska Partiets och Syndikalisternas första maj-demonstrationer i Stockholm. Om detta är inget att säga.

Däremot att Leila Khaleds resa och uppehälle i Sverige finansierades av IASPIS, som är den internationella delen av den statliga myndigheten Konstnärsnämnden. Konstnärsnämnden finansieras helt av staten och regeringen utser styrelsen.

Än märkligare är det att detta nästan inte lett till någon diskussion i Sverige. Axess chefredaktör Johan Lundberg tog upp frågan:
http://www.expressen.se/kultur/1.2417854/inte-sarskilt-sansad

Fp-riksdagsledamoten Liselott Hagberg frågade kulturministern, som svarade att "kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället med yttrandefriheten som grund." --- Det är "en viktig princip att regeringen inte blandar sig i hur myndigheterna, i det här fallet Konstnärsnämnden, beslutar i enskilda ärenden. Avslutningsvis vill jag framhålla att regeringen naturligtvis tar avstånd från all form av terrorism."
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=71&dok_id=GY12498

Att statliga medel används för att finansiera framträdanden hos svenska extremistorganisationer av en ikon-förklarad flygplanskapare är lite mer sensationellt än så. Och än mer sensationellt att få tycks bry sig.

http://www.wastberg.se/villhanyhetsbrev.php