Kyrkan har en lång och smutsig historia i fråga om synen på judar. För sin trovärdighets skull bör Svenska kyrkan därför behandla den judiska staten rättvist, och inte sprida illasinnade myter om Israel under pågående gudstjänster. Det anser Bengt-Ove Andersson, generalsekreterare i Samfundet Sverige-Israel. Den tredje advent gick jag och min hustru till en närbelägen statskyrka för att bevista högmässan. Det var en fin och stämningsfull gudstjänst, ända fram till kyrkans förbön. Där lästes en bön för förföljda kristna, och vi vet ju att kristna förföljs på många håll i världen. Man räknade upp Irak, Iran, Turkiet, Kina – och Israel (!) som länder där det kan kosta livet att ha en kristen tro. Det gick runt för mig, och min första tanke var att det var en felskrivning och man menade ”Palestina” i vid bemärkelse, ty vi känner till trycket mot kristna på områden under palestinsk kontroll (i Betlehem, som tidigare hade 80 procents kristen befolkning, är dessa nu en försvinnande minoritet) liksom i alla muslimska länder i Mellanöstern. Men det var alltså ingen felskrivning. Svenska kyrkan pekar ut det kanske enda land i Mellanöstern där kristna inte förtrycks. Frågan är varför man frångår sanningen och verkligheten på detta sätt. Det har ju faktiskt hänt att kristna palestinier sökt asyl i Israel på grund av förtrycket under PLO och Hamas. Tvärtemot att vara förtryckta har de kristna kyrkorna en gynnad ställning i Israel. Visserligen finns motstånd mot konvertiter från vissa ultraortodoxas sida, men detta går knappast att nämna på samma dag som den förföljelse till döds som drabbar kristna i många länder. Endast under israelisk kontroll har fritt tillträde garanterats för olika trosutövare till deras heliga platser i Israel. Och israelisk polis har ibland fått rycka ut för att lugna upprörda känslor då kristna munkar handgripligen rykt ihop vid någon osämja. Israelerna måste ibland sucka över otacksamheten från dem vars religioner har en fristad i den judiska staten. Men de fortsätter att axla detta ansvar. Det är oomtvistligt att kyrkan historiskt bär ett gravt ansvar för judeförföljelser i den kristna världen, bland annat genom spridandet av myten om judarna som Gudsmördare. Hermann Göring använde sig av citat av Martin Luther för att rättfärdiga nazisternas folkmord på judar. Detta ansvar har både katolska och lutherska kyrkor på senare år vidgått. För sin trovärdighets skull, och för att leva upp till anspråket att ha försoningens ämbete, borde alltså kyrkan i vår tid lägga sig vinn om att behandla den judiska staten rättvist. I stället fortsätter man i flera sammanhang att sprida illasinnade myter om den judiska staten Israel i själva gudstjänsterna. Det är välkänt att många i Svenska kyrkan, lekmän såväl som präster, mår dåligt över den politisering som knappast har blivit mindre sedan kyrkan skildes från staten. Kanske är det dags för en ny reformation. Bengt-Ove Andersson Generalsekreterare i Samfundet Sverige-Israel Publicerad i Världen idag Debatt 21 december 2010. http://www.varldenidag.se/

Det som hänt är naturligtvis vansinnigt och vilken demokrati som helst har rätt att vidta de åtgärder som krävs för att hålla dessa krafter borta från sin befolkning. Expressen skrev på ledarsidan den 13 dec:  "Rädslan får inte vinna". Nej, det är sant, och vidare på sidan 4.: "Julshopping som en demokratisk handling". Självklart.

Ponera att det som hänt blir något för svensken att förhålla sig till varje vecka. "Ska jag ta bussen till jobbet eller köra bil? Det kanske blir skillnaden mellan liv och död. Men det händer kanske inte inte idag. Bättre att ta bussen, man vill ju spara på miljön." Och just den bussresan blir din sista när en terrorist förklädd till vem som helst spränger sig själv, alla andra och dina barns mamma eller pappa till döds. Att deala med dessa tankar, denna press och tvingas inföliva den som en självklar del av vardagslivet och ÄNDÅ fungra normal, så normalt det går, är i sig en påfrestning som de flesta av oss skandinaver inte varit i närheten av. I Israel har frågan aldrig varit om det händer utan när det händer. Det gäller alltid att befinna sig på rätt plats i rätt tid. För att kunna fungera under dessa premisser är det därför nödvändigt att försöka leva som man vill. Och det konststycket har Israel lyckats med som den blomstrande och enda demokrati i hela området man är. Låter man fruktan och rädsla ta över tillåter man dessa galna och vilseledda personer och deras ideologi att ta kommando över ens liv. Så kära svensk, fortsätt julshoppa och utföra de bestyr du tänkt.

Den rädsla som nu spridit sig i Stockholm med anledning av självmordsbombaren är  något som israelerna tvingats leva med mycket länge. En vardag där man vecka ut och vecka in, år efter år tvingats fortsätta sina vardagsbestyr med detta mörka moln hängnande över sig. "Ingen annan nation i världen har tidigare mött en sådan intensiv terrorvåg, med självmordsbombningar som främsta medel och den Palestinska myndigheten har inte gjort något alls för att stoppa terroristerna, utan har istället till och med uppmuntrat dem." , citat från http://ilyameyer.com/svenska/tag/sakerhetsbarriar/

Israels säkerhetsbarriär består till 95% av stängsel, mindre än 5 % är betong. Men den har räddat många liv sedan den sattes upp.

"Då – år 2000 innan säkerhetsbarriären byggdes – dödades 47 israeler som på måfå selekterades för döden av palestinska terrorister. Nästföljande år mördade palestinierna 207 israeler. Året därpå 452. Våren 2005 när stora delar av säkerhetsbarriären var på plats – har palestinska terrorister inte lyckats döda ens hälften så många israeler. Denna tillfälliga struktur som kan plockas ner med några timmars varsel har byggts som svar på palestinsk massterror.", citerat från http://ilyameyer.com/svenska/tag/sakerhetsbarriar/

Så tänk först kära svensk, innan du du uttalar dig om barriären. Ära åt Israels regering som månar om sin befolkning. Hur skulle Sverige agera i ett liknande läge? Man skickar Mona Sahlin till mellanöstern och fatah-kongressen för att slicka hamas i r---ven. Ärligt talat känner jag mig mer trygg i Israel än någonsin i Sverige.

Ett tafatt försök till min första bloggning!

Men ack, så värdefullt. Varför är det så värdefullt? Därför att jag har fått veta att jag inte är konstig som en mogen person kallade mig. Dagen efter kom ett litet barn på fem år, i ett helt annat sammanhang fram till mig. Detta barn satte händerna i sidan, spände sin tusenårigt visa blick i mig och läxade upp mig (som om han visste att jag lät mig nedslås av gårdagens dom om att jag var "konstig"). Han deklarerade bestämt: "Christina, DU ÄR ETT KONSTVERK!!"   

He made my day.....

Tänk på det alla ni konstiga, normalstörda männsikor därute, ni är konstverk!