Kanske en dag 
stryker dina fingrar skrämda
min rygg 
i nyfikenhet på känslan
hur det var där och då

Aldrig skall du då bli viss
hur ser min dagbok ut idag
Ingen sådan kunskap skall då
dig bliva given

Den som lever med 
är den som är ajour
Minns
En dag är gammal skåpmat
alldeles för torr 
Ditt guldglimmer syns då blott i fjärran
Minns min Vän 
Minns min själ, 
kanske möts vi än en gång 
Gud vet 
©Cek2014

Hur skulle jag kunna höra 
poesins melodi 
om inte din djupa sång
likt kuggar mot ett kugghjul
gick in i min tysta gråt 
och lyfte mig upp på krönet?
Där högst upp där livets alla toner
och alla färger uppgår i varandra.
Där all oro stillas av att inte behöva svaren, därifrån kan jag sedan dyka ned i djupen, styrkt av vad mig sades
i din dikt, tt du är verklig!
©Cek2014