Fortfarande under vamt täcke, fönstret på glänt, vårfågelkvitter och solljuset strilande genom sovrumsgardinen. Kaffedoften når både smaksinne och luktsinne. Det enda som fattas är flugans surr mot fönstret men det är för tidigt för flugor att surra än. Vinterkylan biter sig fast nattetid. 

Annars ger mig stunden en känsla av att vakna upp hos mormor en tidig sommarmorgon. Bekymmersfri, lekfull, förväntansfull utan oro för att något ska krackelera bilden. Jag älskar dessa morgnar. De är som ett löfte om vad som väntar efter detta livet. Ro och frid. En oas i verkligheten här och nu.

I min oas finns inga svek, inga dolda syften, inga "bad attitudes".