Jag kände ett Dun av Din vinge

Ett vinddrag av himmelsk dur

Min ande besmittad av frösådd

från urkrafts blomsterförlösande doft

Min längtan besmittad av dofternas berg

där rättfärdig faderlighet bor

Från boningens mitt faller skuggan ut

över trötthetens skulderparti

Mäktiga vingar som svalkar

och värmer och bär

De täcker de gömmer mig väl

De styrka och hopp återger

Så längtan och blomsterbergsdoft

fyller till slut mitt begär

Vila i Vilan tills Vilan ger tröst 

och hoppet nått sin destination. 

© C Eilefors 2013