Hours After Gaza Rocket Hits Schoolbus in Israel, "Iron Dome" Makes Historic Achievement

Under torsdagen [7 april] avfyrade Hamas en pansarvärnsrobot mot en skolbuss i Israel. Två personer skadades, inklusive en pojke vars tillstånd fortfarande är kritiskt. Lyckligtvis fanns inga fler barn i bussen, men det visste inte Hamas när de riktade sin beskjutning mot oskyldiga civilpersoner.

Den sextonårige pojken flögs till Soroka Medical Center i Beersheba, där han för närvarande vårdas, svårt skadad. Föraren fick endast lättare skador. Tonåringen hade hälsat på sin mormor några dagar, och åkte en tur med busschauffören, som är en vän till familjen.

President Shimon Peres sa med anledning av attacken att 'Detta är ytterligare en händelse som bevisar att Gazaremsan förvandlats till en terroristzon. Ingen skulle vilja ge upp sina medborgares säkerhet, och Israel står fast vid rätten att försvara sig. Hundratusentals mödrar och barn i södra Israel kan inte sova nattetid på grund av beskjutningen från Gazaremsan.' IDF rapporterar att 45 raketer och granater avfyrats in i Israel från Gazaremsan under tre timmar på torsdag eftermiddag.

Bara några få timmar senare gjorde Israels nya, toppmoderna missilförsvar "Iron Dome" sina första lyckade insatser när systemet sköt ner två missiler som var på väg mot den israeliska staden Ashkelon. Detta är första gången i historien som någon lyckats skjuta ner en kortdistansmissil. Enkelt uttryckt handlar det om att systemet på bara några få sekunder beräknat avstånd, projektilbana, vindar och hastigheter och därmed så att säga lyckats skjuta ner en kula med en annan kula.

Premiärminister Netanyahu befann sig i Prag, i ett möte med Tjeckiens premiärminister Petr Necas, när han meddelade att 'Iron Dome framgångsrikt hejdat två projektiler'.

Robotförsvarssystemet "Iron Dome" är fortfarande i en testperiod men har ändå placerats ut för att möta den senaste tidens upptrappade attacker från Hamas.

IsraelPolitik

Publicerad på IsraelPolitik, Israels officiella blog 7 april 2011.
http://www.israelpolitik.org/

Produktblad från tillverkaren Rafael:
http://www.rafael.co.il/marketing/SIP_STORAGE/FILES/6/946.pdf

Om Iron Dome på Wikipedia - inklusive kritik och farhågor när det gäller systemets kostnader och begränsningar:
http://en.wikipedia.org/wiki/Iron_Dome

Richard Goldstone backade nyligen från Goldstonerapportens anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
De svenska organisationer som tagit rapporten till intäkt för en kampanj mot Israel bör snabbt ta till sig de nya reviderade slutsatserna, skriver Israels ambassadör i Sverige Benny Dagan.

I september 2009 överlämnade FN:s undersökningskommission för Gaza, under ledning av domaren Richard Goldstone, den så kallade Goldstonerapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rapporten har uteslutande kommit att tjäna som en förevändning för angrepp på Israel, och har fått legitimera en omfattande kampanj mot landet både internationellt och i Sverige.

Den 1 april 2011 publicerade Richard Goldstone en mycket viktig artikel i Washington Post under titeln "Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes". I artikeln tar han tillbaka sina tidigare anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.

Goldstone bygger sina reviderade synpunkter på ingående och väldokumenterat israeliskt undersökningsmaterial.

Också på en annan mycket viktig punkt reviderar Goldstone sina tidigare slutsatser, och det gäller förhållandet mellan civila dödsoffer och antal stridande som stupat. Den ursprungliga rapporten, som här förlitade sig på överdrivna siffror från främst palestinska källor, har fastslagit att flertalet dödsoffer var civila.

Goldstone har nu emellertid dragit slutsatsen att "den israeliska militärens siffror visat sig ligga nära dem som redovisats av Hamas". Denna organisation har nämligen otvetydigt visat att merparten av de stupade tillhört dess egna styrkor.

Artikeln ger också stöd för vad Israel menat vara giltig krigsorsak, nämligen rätten till självförsvar.

Goldstone visar förståelse för ett av huvudskälen till Israels beslut att inte samarbeta med undersökningskommissionen, nämligen den notoriskt partiska inställningen hos FN:s råd för mänskliga rättigheter, dominerat av diktaturstater. Han menar att rådets "partiskhet mot Israel inte kan betvivlas". Denna kritik delas av bland andra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan.

Goldstonekommissionens nu underkända "slutsatser" låg till grund för en omfattande kampanj för att delegitimera och demonisera Israel både i Sverige och utomlands. Detta kan illustreras av ett seminarium om Goldstonerapporten som anordnades i Stockholm. Bakom seminariet stod Diakonia med flera organisationer.

En viktig part saknades – Israel. När jag kontaktade organisatörerna och bad att få företräda mitt land blev jag nekad att deltaga.

Både Diakonia och Palestinagrupperna understöds med svenska skattemedel. Allt för ofta går dock pengar som avsetts för viktiga humanitära projekt på Västbanken och Gaza till renodlad propagandaverksamhet riktad mot Israel.

Goldstones artikel visar också tydligt på ihåligheten hos de argument som nu torgförs av svenska Ship to Gaza. Tonvis med mat och andra varor förs av Israel in till Gaza dagligen. Detta flöde fortsätter trots terrororganisationen Hamas pågående raketattacker mot israeliska städer. När Ship to Gazas organisatörer, i strid mot FN:s rekommendationer att använda fungerande landförbindelser, avser att återigen sätta segel mot Gaza är detta sålunda inte humanitärt motiverat utan en politisk provokation.

Goldstones artikel måste förstås mot bakgrund av den utmaning det innebär att bekämpa terrororganisationer i asymmetriska krig. Hamas, den radikalt islamistiska, palestinska organisation som kontrollerar Gaza efter det totala israeliska tillbakadragandet, har som uttalad målsättning att utplåna Israel.

I artikeln illustreras tydligt Israels dilemma: hur skall man kunna skydda sin egen civilbefolkning under det att man bekämpar en motståndare som använder sina egna civila som mänskliga sköldar?

Man får förutsätta att organisationer som Diakonia och Broderskapsrörelsen, så snabba med sina fördömanden, nu lika snabbt förmår ta till sig Richard Goldstones i grunden reviderade slutsatser.

Som Goldstone visar har Israel, en demokrati under existentiellt hot, förmått utreda sitt eget agerande med en grundlighet och en transparens som torde sakna motstycke bland världens övriga demokratiska stater – vilka nu själva står inför svåra humanitära dilemman i exempelvis Afghanistan och Libyen.

Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige

Publicerad i Sydsvenskan Opinion 7 april 2011
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor

Juristen Richard Goldstone, skrev en helt sensationell artikel “Omprövningen av Goldstonerapporten om Israel och krigsbrott” i Washington Post den 1 april.

Artikeln innebär en total omvärdering av Goldstonerapporten som lades fram för FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter i september 2009. Rapporten behandlade Israels och Hamas beteende under Gazakriget 2008-2009 och eventuella krigsbrott i anslutning därtill. http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html?hpid=z3

Som ett resultat av den slutliga rapporten från FN:s kommitté av oberoende experter som leddes av förre New York-domaren Mary Mc Gowan Davis och som följde upp rekommendationerna från Goldstonerapporten och andra bevis som framkommit sedan hans rapport publicerades, medger Goldstone att

• om han 2009 visste vad han vet nu, skulle Goldstonerapporten ha varit ett annat dokument.
  
  
• palestinska civila inte var avsiktliga mål enligt den israeliska politiken
  
  
• Israel har rätten och skyldigheten att försvara sig själv och sina medborgare mot attacker utifrån och inifrån
  
  
• Israel har ägnat avsevärda resurser åt att seriöst utreda anklagelser om otillåtligt eller rättsvidrigt beteende i Gaza. Ca 400 utredningar har igångsatts om s.k misconduct
  
  
• Israel har implementerat ytterligare förändringar i sin krigsföringspolitik för att skydda civila i krig i tättbebyggda områden, bland annat att begränsa användandet av vit fosfor.
  
  
• Goldstone kritiserar samtidigt starkt Hamas för att inte har företagit några som helst utredningar avseende sina raket- och granatattacker mot Israel, vars syften varit helt klara ända från allra första början; de var ämnade att döda, terrorisera och skada civila israeler.

Det faktum att Hamas har “misslyckats” i sina syften i så måtto att få israeler dödats eller skadats, minskar inte kriminaliteten i dessa brott . “FNs Råd för Mänskliga Rättigheter bör å det skarpaste fördöma dessa avskyvärda handlingar”, skriver Goldstone.

Vidare kritiserar Goldstone Hamas för att dessa krigsbrott i form av raketattacker har fortsatt mot civila israeliska mål. Krigets lagar gäller Hamas (och motsvarande grupper) i lika hög grad som statliga, nationella arméer. Han konstaterar också att Hamas statistik över dödsoffer under kriget bekräftar israeliska siffror, inte NGO-siffror. T.ex har Hamas medgett att ca 700 militanta dödades under kriget, vilket innebär att över hälften av offren var militanta.

Mot bakgrund av att folkrättsexperter i Sverige och andra debattörer brukar minimera kraven på icke-statliga myndigheter, är det anmärkningsvärt att Goldstone skriver i klartext att “lagar för väpnad konflikt gäller inte mindre för icke-statliga aktörer som Hamas, än de gör för nationella arméer. Att säkerställa att icke-statliga aktörer respekterar dessa principer och att de företar undersökningar när så inte sker, är en av de viktigaste utmaningarna för lagen för väpnade konflikter. Endast om alla parter i väpnade konflikter håller dessa normer kommer vi att kunna skydda civila, som utan egen förskyllan dras in i krig.”

Detta är en viktig principiellt ställningstagande som innebär att Hamas och liknande grupper inte kan slinka bakom det faktum att organisationen inte utgör en stat.

En annan viktig princip är att Goldstonerapporten i sig inte utgjorde en rättslig process eller ens en kvasirättslig process. Rapporten var en utredning som indikerade områden och incidenter där potentiella krigsbrott och “möjliga brott mot mänskligheten” kunde ha begåtts av de stridande parterna. Parterna skulle undersöka vidare och där så behövdes inleda rättsliga processer, vilket sålunda Israel har gjort, men inte Hamas över huvud taget. Tyvärr kom rapporten att behandlas av omvärlden som om den utgjorde ett juridiskt dokument, vilket den aldrig var eller var tänkt att vara.

Goldstone anser också att det var beklagligt att Israel valde att inte medverka i arbetet med FNs Råd för mänskliga rättigheter. (Israel motiverade detta med att flera av de personer som arbetade med rapporten var starkt antiisraeliska redan från början.)

Goldstone understryker också att FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter har en historia av orättvisa gentemot Israel. Denna text kommer att betyda mycket för synen på Gazakriget och Israel-Palestinakonflikten i stort framöver. Det ska bli intressant att se hur svenska politiker, media och debattörer handskas med denna nya verklighet.

Lisa Abramowicz
Generalsekreterare, Svensk Israel-Information

Publicerad på Newsmill 4 april 2011
http://newsmill.se

Goldstonerapporterin

I fredags började länken till Richard Goldstones artikel om Richard Goldstones egen rapport –beskriven på ledarsidan idag – fara över nätet som en oljad blixt. Att artikeln spreds raskt är inte förvånande med tanke på dess innehåll. Goldstone tar i grova drag avstånd från sin egen rapport och konstaterar att medan Israel har tagit itu med att utreda de anklagelser som riktades emot dem i rapporten har Hamas gjort ingenting alls. ”Hade jag vetat då vad jag vet nu hade Goldstonerapporten blivit ett annat dokument”, skriver Goldstone i sin artikel som verkligen bör läsas i sin helhet.

Att Goldstones artikel slår ner som en smärre bomb i Mellanösterndebatten är självklart med tanke på hur mycket rapporten har använts som slagträ, vilket även påpekas på dagens ledarsida. Därför är det ganska slående hur Ekot väljer att rapportera om nyheten.

Ekot som rent generellt är mycket ambitiösa och raska när det gäller att täcka såväl debatten om som nyheter från Mellanöstern lyckades denna gång dra benen efter sig tills igår, söndag innan man orkade berätta något om saken. Då publicerades storyn, men det var inte Goldstone som var nyheten – nej nej. I stället gjordes Israel till sakens huvudsakliga aktör under rubriken ”Israel kräver att FN-rapport skrotas”.

Det blir försåtligt. Visst berättar man kort om hur Goldstone ändrat ståndpunkt, men det huvudsakliga intrycket av nyheten är att ingenting nytt har hänt eftersom Israel även har tidigare varit kritiska till rapporten, som hela tiden har varit omdebatterad. Den genomsnittliga nyhetskonsument som följer frågan lite mindre noggrant skulle rentav kunna tolka Ekots rapportering som mer av samma gamla bråk om Goldstonerapporten, snarare än lägga märke till det verkligt intressanta skeendet, nämligen att Goldstone själv nu är kritisk till sin rapport och hur saker och ting har utvecklat sig sedan den skrevs. Den aspekten beskrivs tyvärr sparsamt. I stället får vi veta lite mer om vad Hamas talesmän tycker om saken:

”En talesman för Hamas sade sig vara överraskad av helomvändningen och hävdade att Goldstone inte har rätt att ändra slutsatserna.

– Detta är inte Goldstones privata egendom eftersom ett lag av internationella domare deltog i sammanställningen.”

Artikeln avslutas sedan med en ”faktaruta” om rapportens slutsatser så som de lät när Goldstone presenterade sin rapport. Lyssnaren eller läsaren lämnas även här fascinerande oinformerad om författarens aktuella och färska självkritik om densamma.

Det är faktiskt under all kritik. Någon på Ekot har inte fattat vad nyheten är. Eller så har någon på Ekot fattat precis.

Sanna Rayman

Publicerad på SvD:s ledarblog 4 april 2011
http://blog.svd.se/ledarbloggen