Det finns en sång

någonstans

i hjärtats flodfåra.

Sången rinner-flyter fram 

som ett mäktigt vatten.

Stilla, obevekligt.

Den, (sången), är så djup,

larmande människor 

kan inte höra den.

Den är så hög 

att den går förbi

den som inte har vänt 

sitt hjärta inåt.

För den ohörsamma

dolt i hemligt skimmer.

Det är själens egen sång.

Den talar inte om

allt mellan vaggan 

och graven.

Den talar inte om skolordning,

inte om arbetsplatspraktik

eller söka-jobb-kurser.

Den talar inte om pensionsparande 

eller A-kassa, inte ens om 

en plats på hemmet.

Den, (sången), talar om 

ett annat liv. Ett liv som

 borde levas här och NU! 

Ett liv som borde få

allt hjärnbryderi

att blekna bort.

Sången sköljer bort

all ofrid, all kamp och ångest.

Den, sången, har sin källa

före vaggan och

efter graven. 

Ingen början, inget slut.

Bli stilla! Vänd ditt öra inåt.

Lyssna! Kasta dig ut i

melodins flodvatten, flyt med!

Och du finner frid och vila.

Dess toner bär dig 

varsamt bort från oron

till en annan plats, en annan tid.

En skuggig plats, mjukt gräs,

de doftande blomsterbergen.

Tillåt dig att vila där.

Det är en helig plats som ingen

kan ta ifrån dig. 

Där är verkligheten.

Det är där ditt sanna liv finns. 

Och det livet är för dig,

inte mot dig. 

Slå dig ner på den platsen.

Där vid vattnet finner du ro.

Där är centrum.

Tomgång

För vilket syfte slår ett hjärta?

Hundrafalt eko, tomhet

när inte Du finns.

Tårar, otröstlig

hjärtats vattenreservoar

en sjö av saknads tårar

ändå, själens törst är kvar!

Ingen respons, VAKNA!

Så mycket att ge

Glänta på grinden till din trädgård......

Om du ville ha en halsring 

av frostens kristaller

skulle jag samla ihop de vackraste

och trä dem på en tråd

av finaste spindelväv.

Be mig om ett smycke

av klaraste pärlor

så ska jag samla tillräckligt många

daggdroppar och sätta ihop dem 

till något som lovprisar 

din närvaro.

När du ser vad som finns

vill du sedan aldrig 

släppa taget.

Här. Nu.

Men endast nu.

Skynda.....