2,5 kg tung hund. Liten men naggande god. Med ett lejons attityd. Det vet alla pitbulls, rottweilers m fl som haft fräckheten att passera Mirsas territorium. Hon är en riktig järnlady. Jag brukar kalla henne "Margreth Thatcher". Enligt henne själv är hon en 100 % HUND! Hon har inga problem med att hon är liten. Det är det andra som har. Men i en hunds värld är det inte storleken som har betydelse. 

Jag fick min hund.

Jag hade inte möjlighet att köpa en, och det var en sådan här jag ville ha.

Jag talade om för min Skapare att jag längtade hjärtat ur kroppen efter en hund.

Jag bad under en viss tid till Gud om detta.

En dag kommer en person fram till mig och undrade om jag ville ha hennes hund.

Det var Mirsa.

Jag kallar henne ibland för "Blessing", för det är vad hon är.

Gud vet alla våra tankar och läser vårt innersta. Vare sig vi tror på Honom eller ej.

Mirsa är 10 år nu. En ganska präktig ålder för en hund.

Man hinner med ganska mycket under sitt liv.

I somras tog hon studenten.  

Men, för fyra dagar sedan trodde jag att det var slutet för min lilla vän.

Hon som alltid kommit och krafsat med tassen, velat upp i min famn när hon känt att jag varit ledsen eller upprörd.

Nu blev det min tur att hjälpa henne.

CHOKLADFÖRGIFTNING!!!

 Alla symtom man kan tänka sig. Det är så hemskt när småbarn och djur är sjuka.

Dem kan ju inte tala om vad som är felet. 

Från att vara en tuffing till att ligga halvt medvetslös på sin kudde i soffan var ingen rolig syn.

Jag vet inte om hon verkligen fått i sig choklad men jag har mina aningar om hur det i så fall kan ha gått till. Människor tycker att hon är liten och söt (de skulle bara veta...) och vill i all välmening dela med sig av sitt goda. I mattes frånvaro.

GE ALDRIG CHOKLAD TILL EN HUND!!!

                                                                                                                                                    Det kan i värsta fall orsaka hjärtstopp och plötslig död.   

I bästa fall klarar sig hunden utan kroniska skador på njurar och lever. 

Det är i det här stadiet jag befinner mig med min hund. Hon har blivit bättre, men än har hon konstiga symtom som förhoppningsvis kommer att försvinna. Nästa vecka ska veterinären ta prover för att se om hon verkligen fått i sig choklad och kolla eventuella skador. Jag har matat henne med välling, slick för slick, för hon dricker inte ur skålen själv. En halv dl, doppat fingret i och hon har slickat i sig droppe för droppe tills skålen varit tom. Paraffinolja mixat ner i vätskan som förhoppningsvis trollat bort den dåliga smaken. Oljan vid en eventuell förstoppning (eftersom jag inte vet om det verkligen är choklad hon fått i sig). Nu återstår att fortsätta vårda och BE för att hon blir återställd. En liten hund blir ju ofta äldre än en större hund så hon kan ha några goda år till att dela med mig. 

Nu kommer snön och alla spännande snöflingor som dalar ner i päls och på nos. Och alla spännande dofter som andra artfränder lämnat efter sig i snögömmorna. Livet är härligt och lekfullt, särskilt för en hund med attityd. Hon är en fighter som varit nära döden flera gånger. En sådan story delar jag med mig i följetongen till den här sjuka storyn.

Till sist vill jag bara upplysa om, att om du VET att din hund fått i sig en större mängd choklad (mörk är farligast) bör du genast ta hunden till veterinär för akut behandling med kräkningsmedel, kol och intravenös vätsketillförsel. Om det går för lång tid utan behandling kan som sagt njurar och lever ta skada, och det värsta som kan hända är att hjärtat stannar.

Tack Gud för min hund och alla fina stunder hon bjuder på. Jag ber att hon ska bli helt återställd, först för sin egen skull, sen för att jag älskar den där lilla hårbollen och vill inte mista henne. Amen!