Mammasaknad

11 september. Ett datum att minnas. Då dog du mamma. 2009. I din ensamhet. Jag vet att du bar på mycket ångest. Vem skulle inte gjort det? Jag hoppas och försöker intala mig att du inte behövde plågas. Du dog stående för dem hittade dig på hallgolvet. I en hög. En liten hög, säkert för att du var så liten och tunn på slutet. Det måste ha hänt plötsligt?

Ibland, förstår du mamma, så får jag riktiga mamma-il! Ett mamma-il innebär en intensiv upplevelse av längtan efter dig. Jag känner doften av dig. Att kunna dela en tanke som man vet att bara du i hela världen skulle förstå. Men du finns ju ingenstans! Vanmakt, frustration. Och ilska! Inte mot dig utan mot livet. Att det måste vara så. Du är ju min mamma. Vem frågade mig om det var ok att ta dig från mig? 

I flera år innan du ens var sjuk, kunde jag vakna på nätterna och få panik när jag tänkte på att du var närmre döden än jag, rent åldersmässigt i alla fall. Att det en dag skulle komma ett bud om din bortgång. Men då var du frisk och jag sköt undan den tanken som om vore den en surrealistisk målning, förpassad till ett konsthistoriskt museum eller som en fiktiv film om yttre världsrymden. 

När barnen lyckats på olika sätt, vem vill jag dela det med? Med dig, mamma. Men glädjen över att få dela det med dig stagnerar i bröstet och blir till en förtorkad tyngd i stället. För vem, mer än du, kan till fullo förstå och glädjas över ens barn? 

En till synes liten händelse sista gången jag såg dig, ger mig ändå hopp och tröst. Vi kommer att ses igen. Och en sak som jag ser extra mycket fram emot, är att få se dig fullständigt frisk. Och ännu mer, att få se dig fri från själsliga plågor och fri från ärr i själen. Ärr som livet åsamkade dig under årens lopp. Du fick gå igenom mycket, men aldrig att du klagade. Du bet ihop och gjorde ditt bästa för att hålla ihop hemmet. Jag är glad att jag fick säga "tack" medan du var här hos oss. 

På återseende, kära, fina mamma! Till dess, jag har lite bestyr att göra, så om du ursäkta så måste jag sluta här.

Puss och kram till dig mor. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En dag blir jagen del av dina gamla tideri ditt gamla livTill en orörd dammig yta blir jagen bok i ditt livsbibliotek Kanske en dag stryker dina fingrar skrämdamin rygg i nyfikenhet på känslanhur det var där och då Aldrig skall du då bli visshu...

Hur skulle jag kunna skrivaom inte ljuset mötte mörkret?Hur skulle jag kunna det om inte ditt ljus bar mitt mörker?Om inte mitt onda mötte ditt goda? Hur skulle jag kunna höra poesins melodi om inte din djupa sånglikt kuggar mot ett kugghjulgick ...

Privatliv Ensam med dina tankar Inte alls Ditt inre ligger ständigt bart och blottat inför den Gud du tror vill dig illa, den Gud du anklagar och undviker.Just däri att dina tankar är nakna inför himmelen ligger din befrielse. Inte är Gud din springp...

Gud, jag känner fartvinden i ansiktet. Jag virvlar runt i fallet.Ta emot mig när jag börjar närma mig botten.Det är det sista jag förmår, att be dig att inte se bort vid nedslaget Jag är trött Gud Slitna tankar tusen år gammal fast ung.Låt mig gå sön...

Salt står gråten och väntar i strupen Orden stockar sig stannar i embryots stadie Tankar slår knut och låses fast. Minut för minut Gråten blir till saltstod i bröstet eller i huvudet. Fastnar i halsen likt ett strypgrepp Saltstod ...