Till syvene och sist är man alltid ensam.

Ensam i sitt hjärta.

"Man är sig själv närmast", heter det.

Till sist står man där med alla goda ord och råd på vägen.

Medan alla andra går sina vägar. 

Kvar i ett mishmash av förvirrande tips från närmaste vänner, står man vilse och allena.

Vad kan man begära?

Att man landar i sig själv och vakar över integritetens osynliga men viktiga barriär.

Våga möta sin ensamhet.

Sortera bort alla välmenande ord. För ett tag.

Vad vill man själv? Den nakna sanningen, VAD är ens egna drömmar och ens egen önskan?

Känn på det, utan avfärgning från andras värderingar.

Din själs nakenhet, vågr du möta den? Det kan vara skrämmande.

Men där i grå-hålet i din själ, ensam med all förvirring, där du tar slut, där ligger hoppets källa.

Drick ur den!

Bli ensam med din ensamhet.

Bara där kan du finna dig själv.

Jag undrar hur många som någonsin varit riktigt ensam i sin ensamhet.

Där får man riktig tillgång till SINA EGNA drömmar. Obesmittade av andras tankar.

Som nyfödda oförstörda bebisar.

Låt inte längtan bli din föda. 

Rör dig i riktning mot dina drömmar. Förverkliga.

Bara DU kan förverkliga dem i ditt liv.

Dina vänner kan endast följa med en liten bit på vägen. 

De kommer aldrig att leva dina drömmar.

De har egna sådana som de längtar efter.

Våga leva ditt liv som du önskar, det finns bara en som kan göra det.

DU!