Jag kände knytnävslaget i mitt bröst
Det kom från insidan
Det var Gud som måttade med precision
Med nanosekundens exakthet
träffade Han där Han ville
för Han såg!
Han såg behovet i vitögat
och startade en tryckvåg med början i evigheten.
Bröt in som en tyst basunstöt som
rungande smekte trasig människa
Jag kan börja gå igen, känna trygga strålningsvärmen
Ha den som riktmärke från mitt förvirrade och trasiga läger.
Når jag så mänsklig ände innan solen går ned och tar mig med sig i sitt ljusdop.
Kliver upp om gryningen nybadad och trygg trots riven för nu har jag sett Hoppet i levande gestalt.

Januari 2014 C Eilefors