Rädslan som tangerar fruktan

men når inte ända fram

Stannar istället snäppet under

står där och vibrerar lite grand

Barnsligt hisnande inför bråddjup

lockelse som doftar åtrå

Ångor som stiger upp sveper kring

sprider tillstånd av hypnos

En iskall droppe smältvatten från frusenhet

landar med cymbalens genomslag

Medvetenhet gör sig gällande

som en skolfrökens granskande glasögon

"Stilla i klassen" hörs det 

sansen lägger sig till rätta

innan ångorna på nytt lägger sig som en våt filt

kring hungrigt kött och drar iväg och ut

på öppet vatten med täta dimmor

för att dölja det som ej i dager passar sig.

Hårfin gräns för människan att balansera på

Att dras med och inte på samma gång...

© Eilefors januari 2014