levina

Direktlänk till inlägg 28 juli 2011

Fridens boning

Av christina eilefors - 28 juli 2011 09:20


Om det hade funnits svenska utedass under tiden bibeln skrevs är jag säker på att de varit omnämnda i böckernas bok såsom "huset där G-d talar" eller "platsen där profeten fann ro" och dyl.

Det är i alla fall en plats förknippad med frid och ro. Att ta sin tillflykt till utedasset behöver inte vara förknippat med kroppslig "nöd". Att få stänga den gnekande dörren och lägga på haspen från insidan (efter en noggrann koll att inga 8-beningar sitter och lurpassar) är som att komma in i ett svalt kyrkorum och bara slå sig ner och vila från hetsen. Älven som stilla flyter på i sakta men säker mak, vindens tidlösa susande i löven, ja gränsen mellan frid och vemod är hårfin.


Där på sitsen kan man gömma sig från kraven. Det enda som möjligen kräver är ... ja... Hrm..  


Mellan springorna kan man urskilja det som finns på utsidan. Beroende på var dasset står placerat blir intrycken skiftande. Man ser världen från ett annat perspektiv. Och i små delar. Hela bilden från världen utanför ryms inte i en liten springa. Och kanske är det så med livet, vi har inte hela bilden men vi vet att den är större än vi kan se. Ibland är man tvingad att acceptera att man inte ser vidden av allt som händer i ens värld. Smått eller stort. Terrordåd eller trubbel på det personliga planet. Då får man krypa ihop i sitt lilla dass och sluta försöken med att få ihop helheten, och lita på att det finns någon som är större och som har hela bilden, som har kontroll, även över mitt lilla kaos, Han som skapat mig känner väl till mitt dass och där får Han möjligeht att ge mitt hjärta en stunds vila. Där har man inte heller utrymme att jaga runt, kan endast sitta ner och vara. Innan man rusar ut i världen och jagar vidare. Oåtkomlig för friden som finns, också i en värld som snurrar fortare och fortare. 


Var rädd om ditt utedass!


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av christina eilefors - 4 augusti 2015 23:29

En dag blir jagen del av dina gamla tideri ditt gamla livTill en orörd dammig yta blir jagen bok i ditt livsbibliotek Kanske en dag stryker dina fingrar skrämdamin rygg i nyfikenhet på känslanhur det var där och då Aldrig skall du då bli visshu...

Av christina eilefors - 4 augusti 2015 23:16

Hur skulle jag kunna skrivaom inte ljuset mötte mörkret?Hur skulle jag kunna det om inte ditt ljus bar mitt mörker?Om inte mitt onda mötte ditt goda? Hur skulle jag kunna höra poesins melodi om inte din djupa sånglikt kuggar mot ett kugghjulgick ...

Av christina eilefors - 24 januari 2014 19:22

Privatliv Ensam med dina tankar Inte alls Ditt inre ligger ständigt bart och blottat inför den Gud du tror vill dig illa, den Gud du anklagar och undviker.Just däri att dina tankar är nakna inför himmelen ligger din befrielse. Inte är Gud din springp...

Av christina eilefors - 21 januari 2014 22:03

Gud, jag känner fartvinden i ansiktet. Jag virvlar runt i fallet.Ta emot mig när jag börjar närma mig botten.Det är det sista jag förmår, att be dig att inte se bort vid nedslaget Jag är trött Gud Slitna tankar tusen år gammal fast ung.Låt mig gå sön...

Av christina eilefors - 16 januari 2014 14:52

Salt står gråten och väntar i strupen Orden stockar sig stannar i embryots stadie Tankar slår knut och låses fast. Minut för minut Gråten blir till saltstod i bröstet eller i huvudet. Fastnar i halsen likt ett strypgrepp Saltstod ...

Ovido - Quiz & Flashcards