ABBAS MÅSTE FÖRFALSKA HISTORIEN FÖR ATT FÖRSVARA PALESTINSK ARABISKA KRAV Den 16 maj skrev PA-ledaren Mahmoud Abbas en artikel i New York Times där han framlade sin uppfattning om kampen för en palestinsk stat. Abbas kommer ihåg när han som ”en 13-årig palestinsk pojke” 1948 drevs ut från Safed i Galiléen till Syrien. Han beskriver, hur ”sioniststyrkor drev ut palestinska araber” och att sedan ”Arabiska arméer ingrep” - för att stoppa sionisterna.

Abbas säger vidare, att ”sista gången frågan om en palestinsk statsbildning var en huvudfråga” i FN, var 1947 då det skulle avgöras ”huruvida vårt hemland skulle delas i två stater.” Men, fortsätter han, etablerandet av vår palestinska stat är fortfarande ett ouppfyllt löfte.” Efter att ha beskrivit judarna som kolonisatörer, avslutar Abbas med att ”endast ockupationen av vårt land hindrar oss från att nå vår fulla nationella potential.”

Kommentar: Abbas artikel är en fullständig förfalskning av historien, och hans skriftliga djärvhet bottnar antagligen i hans övertygelse att läsarna inte känner till historiska fakta. Artikeln syftar till att beröra känslans strängar för det sinne för rättvisa och ärlighet som är så vanligt i den amerikanska medvetenheten. Han använder emotionella, men snedvridna argument för att nå detta mål.

Det finns åtskilligt som vi måste komma ihåg angående utdragen ovan. Allra först: år 1948 skulle den lille Mahmoud inte ha beskrivits som en ”palestinsk” utan som en ”arabisk” pojke. Araberna i det området såg sig själva, och gör så fortfarande, som en del av den arabiska umma (folk). De såg det brittiska Palestina-mandatet som en del av södra Syrien och inte som en separat geografisk enhet. Av den anledningen blev FN-beslutet att upprätta en ”arabisk” - inte en ”palestinsk” stat.

För det andra, var det araberna som vägrade att acceptera FN-förslaget att upprätta en arabisk stat (tillsammans med den judiska). Detta är inte ”ett ouppfyllt” löfte - Det är ett förkastat löfte! För det tredje, var flyktingarna ett resultat av att det var araberna som startade anfallskrig mot judarna - inte tvärtom. Därtill kom att många araber flydde, utan att man sett en enda judisk soldat. De flydde därför att man uppmuntrats av ledarna av de omgivande arabiska nationerna, som lovade att man skulle får återvända så snart som den judiska staten hade tillintetgjorts.

Sist och slutligen förmedlar artikeln det klara intrycket att 1947 skedde en stor orättvisa, då ”vårt hemland” delades i två stater. Abbas framlägger det här som en större eftergift. Men år 1947 såg inte det internationella samfundet det som att en stor orättvisa gjordes mot araberna. Tvärtom var det dåliga samvetet för judarnas skull, som hade lovats ett hemland i det brittiska mandatet. Judarna berövades på två tredjedelar av det, när Transjordanien (dagens Jordanien) bildades. De fick endast en smal remsa land, delat i tre delar och till stor del bestående av öken.

Araberna, bland vilka de palestinska araberna räknades som en integrerad del, hade redan självstyre i ett antal länder. Dessutom hade araberna i Palestina-mandatet aldrig varit en enskild nation. Rättvisa krävde att en judisk stat blev etablerad i landet, där judar hade bott i 3500 år, det enda land som de någonsin har kallat för sitt hemland.

Abbas kan förfalska historia och kan även bedra ett stort antal människor till att tro på dessa osanningar. Men kommer upplysta politiker, som lätt kan kontrollera fakta, att tillåta att en sådan intrig ska lyckas? Om en nation beslutar att erkänna den palestinska staten, bör man inte göra det grundat på förfalskningar.

http://www.livetsord.se/default.aspx?idStructure=12980#2

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En dag blir jagen del av dina gamla tideri ditt gamla livTill en orörd dammig yta blir jagen bok i ditt livsbibliotek Kanske en dag stryker dina fingrar skrämdamin rygg i nyfikenhet på känslanhur det var där och då Aldrig skall du då bli visshu...

Hur skulle jag kunna skrivaom inte ljuset mötte mörkret?Hur skulle jag kunna det om inte ditt ljus bar mitt mörker?Om inte mitt onda mötte ditt goda? Hur skulle jag kunna höra poesins melodi om inte din djupa sånglikt kuggar mot ett kugghjulgick ...

Privatliv Ensam med dina tankar Inte alls Ditt inre ligger ständigt bart och blottat inför den Gud du tror vill dig illa, den Gud du anklagar och undviker.Just däri att dina tankar är nakna inför himmelen ligger din befrielse. Inte är Gud din springp...

Gud, jag känner fartvinden i ansiktet. Jag virvlar runt i fallet.Ta emot mig när jag börjar närma mig botten.Det är det sista jag förmår, att be dig att inte se bort vid nedslaget Jag är trött Gud Slitna tankar tusen år gammal fast ung.Låt mig gå sön...

Salt står gråten och väntar i strupen Orden stockar sig stannar i embryots stadie Tankar slår knut och låses fast. Minut för minut Gråten blir till saltstod i bröstet eller i huvudet. Fastnar i halsen likt ett strypgrepp Saltstod ...