Länge sen nu

lärt mig att gå

tunga väskor

långa armar, ont

Att vila?

Inte möjligt

framåt är enda livet

Fast du är borta

trodde det var omöjligt

Länge sedan

Ändå, livet blev skönt

Dåligt samvete för vackert liv

utan dig?

Det ville du inte

Omöjligt är möjligt

jag lever ju

dina pojkar är unga män

de är beviset

att du funnits-finns!

Jag ser dig varje dag

i deras ögon, gester och skratt.

Tröst och plåster

"En gammal människa måste dö

en ung kan dö", sa du mitt i livet.

Du dog ung. Alldeles för ung.

Döden skrämmer mig inte.

Därför att du log, du var lugn

Du var glad, vänlig och förtröstansfull.

Det möter mig en dag när min väv är klar.

Jag älskar livet så länge jag har det.

Det vill du.

Vi ses!