Det ofattbart grymma mordet på en familj med fem israeler i fredags kväll angav en nu lägsta nivå av Palestina-arabisk terrorism. Terroristen/erna, som ännu inte har spårats, knivmördade fadern Udi Fogel, mamma Ruth och deras tre barn Yoav (11), Elad (3) och Hadas (tre månader) genom att genomborra deras hjärtan och skära upp halsen medan de låg och sov. Två andra barn på annat håll i huset upptäcktes inte av terroristerna och kunde därför överleva. Överfallet skedde i Itamar som är en religiös bosättning inte långt från Nablus (det bibliska Sikem) i Samarien.

Nyheten om morden sände en chockvåg rakt igenom hela det israeliska samhället, och vid begravningen av de fem i Jerusalem på söndagen deltog tiotusentals människor. Flera talare påminde om familjen Fogels hängivenhet till landet Israel. Familjen hade tidigare bott i Gaza, men kastats ut tillsammans med 8 000 andra judar år 2005 när premiärminister Sharon beslutade att lämna Gazaområdet i förhoppning om att kunna nå fred. Samtidigt delade Hamas ut godsaker till befolkningen förra lördagen i Gaza för att fira ”den heroiska attacken”.

Efter det vidriga dådet sammankallade premiärminister Netanyahu under söndagen ett antal ministrar och godkände byggandet av flera hundra bostäder i en del av de främsta bosättningarna. Talesmän för bosättarna och ett antal politiker gav uttryck för en större hängivenhet och beslutsamhet att fortsätta byggandet i Judeen och Samarien (Västbanken) efter attacken.

Kommentar:
Trots den extraordinära grymheten i mordet på familjen Fogel, är det nog så att stora delar av människor runt om i världen gått miste om överfallet. Ett stort antal nyhetsförmedlare valde att inte publicera nyheten eller gömde den i en liten artikel bland överflödet av andra nyhetsinslag. Ännu sämre var rapporterna som förvrängde nyhetsinslaget genom att beskriva det i politiska termer. Till exempel talade BBC i tekniska termer om ”dödandet” av fem ”bosättare”, och därtill dränkte de den här delen av nyhetsrapporteringen i deras huvudinslag som tog upp Netanyahus godkännande av nya hus. CNN för sin del vägrade att använda termen ”terrorism” om det som hänt.

Ord är viktiga! Ordval visar hur man tänker med avseende på en särskild fråga. Om ett tre månaders flickebarn först och främst beskrivs som en ”bosättare”, har skribenten tagit ett medvetet ställningstagande för att tala politik och inget annat. Men det här ordet sträcker sig långt bortom politik. Att snitta upp halsen på en baby har ingenting att göra med var just den babyn sover. Det må ske i en bosättning i Samarien eller i Tel Aviv, eller i London för den delen. Tror verkligen någon att sådana terrorister skulle avstå från att döda judar för att det råkar vara på andra sidan Gröna linjen? Genom att beskriva tragedin i tekniska och politiska termer, försöker BBC att ”förklara” det som inte går att förklara, och i värsta fall att ”rättfärdiga” dödandet av judar.
 
Attacken i Itamar ägde rum den 11 mars. För trettiotre år sedan, den 11 mars, mördade en grupp terrorister under ledning av en kvinna, Dalal Mughrabi, 38 judar i en buss strax norr om Tel Aviv. För två år sedan, invigdes Dalal Mughrabitorget i Ramallah. Detta religiöst betingade sätt att hedra terrorister är ett fenomen som enbart fortsätter att intensifieras inom PA-behärskade områden, och sanktioneras av dess egen myndighet. Dessa mördare av civila beskrivs av PA som ”nationens hjältar”. Samma myndighet tog genom Mahmoud Abbas avstånd från terrorattacken i Itamar, men först efter tre dagar och då endast på den israeliska radion, inte på PA:s egen radio. Abbas borde verkligen veta att de val man gör för att utnämna hjältar, det återspeglar ens värderingar. Det datumet, den 11 mars, har allt att göra med PA:s val av hjältar – och värderingar.

http://www.livetsord.se/default.aspx?idStructure=12375#1