Idag är det 66 år sedan förintelselägret Auschwitz befriades. Det är idag den INTERNATIONELLA MINNESDAGEN över förintelsen. Miljontals judar, romer, zigenare och oliktänkande blev kallblodigt och utstuderat mördade i dödsfabriker runt om i Europa, allt medan vardagslivet pågick utanför taggtrådsstängslen för dem som "passade" in i den, av styret, tänkta samhällsbilden. Detta får aldrig hända igen. Många massmord har passerat sedan dess men med andra målgrupper runt om i världen.  HALABJA i KURDISTAN, JUGOSLAVIEN och RWANDA för att nämna några.

Hur är det möjligt att det kan ske folkmord framför våra ögon trots historiens mörka facit? Människor som blivit födda nakna in i världen och som måste lämna världen lika nakna tar egenmäktigt kommandot över andra människors liv och bestämmer att dem måste dö. Med vilken rätt gör man så? Vilken trasig värld där inte barn, mammor, pappor, bröder och systrar kan leva sida vid sida och njuta av Allt som är gott tillsammans. Vi är alla människor under samma sol, samma måne, samma stjärnor. Vem får bestämma över en annan medmänniska att just den inte längre ska få njuta av jordens goda? Alla liv som kom av sig. Tänk på mannen som mitt i ett steg in i sin älskades famn faller ihop i kramper pga gas som just landat över staden, ett liv släcktes, massor av liv avbröts mitt i vardagens alla bestyr därför att det satt en galen människa i en bit därifrån och bestämde det. Barnen som just gått ut för att leka och gräva i sanden, kanske för att bygga en sandkaka fastnade i en rörelse och dog. Livet stannade av. Avbröts. Kvar blev hinken, spaden och skon som ramlat av den lilla foten. Men ingen sandkaka. Inga glada barnrop, bara dödsskrik. Livet dog. Därför att en man i en annan stad tyckte att så skulle ske. Vems är rätten?